Tiden bara rinner iväg. Om en vecka fyller jag år. Vilket innebär att det snart är ett år sedan jag hade mitt trettioårsbaluns. Ja jisses, vad händer med tiden? Och vad gammal jag börjar bli – trettioett år liksom. Tjena.
Appropå gammal, idag var jag och Eva på lunchmöte. Ni vet sådant en måste göra nu när en har företag. Närverka. Skapa affärsrelationer. Prata aktier, fonder, skatt och pension. En betydligt roligare del i företagandet är att beställa kaffemuggar med nya logotypen på. Se så fint liksom:
Ne men sen så jobbar jag ju faktiskt en hel del med – på riktigt. Det är inte bara skoj och flärd hela tiden. Till helgen har tex en stor kund till oss ett stort event för invigningen av deras nya bilanläggning. Så oj vad mycket det är att fixa inför ett sådan tillställning; möten, annonser, skyltar, bussreklam, radioreklam osv. Ska dit på lördag och söndag för att fota lite – Sean Banan uppträder på lördag och Kevin Walker uppträder på söndag. Det ni. I morgon är det dock VIP-kväll för very important people – aka moi – så där lite innan allt drar igång, så visst lite flärd får jag allt ibland.
Nåväl – idag försökte vi/jag få till nån slags film där kontorshunden Saga ska digga till radioreklamen. Det gick sådär. Men söt är hon i vilket fall.
Och efter akutkorrektur och telefonsamtal mötte jag tillslut upp Lovisa på stan. Det visade sig att det blev en torsdagsklassiker – fast på en onsdag – då vi först strosade på stan för att sen dricka bärs och prata strunt.
Jag hade siktat in mig på en längre svart vårjacka och besökte diverse affärer. Men det slutade med att jag köpte mig en het kandidat till klänningen-jag-kommer-bära-på-min-födelsedagsfest. Antingen kommer jag bära denna ljusblå skapelse och vara isigt vinterblå alternativt peppit vårklädd beroende på vädret för dagen. Eller så botaniserar jag vidare bland Göteborgs secondhandaffärer för att hitta någon färgsprakande bakelse. Det är något med glitter, färgbonaza, prickar, mönster och ränder som får mina sinnen att gå crazy in love. Men å andra sidan så gillar jag det där enkla, stilrena med. Well well.
Vi hamnade i vilket fall på the Barn – där vi drack öl och käkade godaste sötpotatispommes med tryffelmajjo. Hej gött! Ja just (just in case meaning) det, smarrade även i mig grillad majs, åååh heaven!
Efter att ha tröttnat på de vingliga barpallarna begav vi oss till…Kings Head! Jisses, där har jag nog inte varit på typ 5-6 år. Och vet ni vad, det går fortfarande att köpa öl för 33 kronor! Det var nu – som då – fyllt av studenter som drack öl och bar huvudbonader. Vi hamnade bredvid en tjej och kille som skrattade så högt att vi fick ont i öronen. Ja det gick knappt att föra ett samtal ibland. Dagens kids alltså. Eller hur var det nu – jag fyllde visst trettioett om en vecka.
No Comments