Tro och förtvivlan
– Att försöka sig på det där med att köpa hus

tro-fortvivlan-2

På vägen hem från stallet lyssnade jag på – och skreksjöng till – random kärleksballader då det just (just in case meaning) nu känns som om hjärtat har gått sönder. Jag är arg och förtvivlad – ja det känns som jag blivit dumpad. Vilket jag på ett sätt har blivit. Eller jag känner mig mest snuvad på konfekten. Med andra ord, vi har inte köpt ett hus idag. Men vi kunde faktiskt varit husägare right about now – om allt hade skötts på rätt sätt (vad som nu är rätt inom husförsäljarbranschen).

Ni har kanske tidigare läst här om det där huset vi var och tittade på i lördags och ni som följer mig på Instagram vet att vi var på andra visningen igår då vi hade fått en rätt så bra feeling för det liksom. Igår testade vi till och med kollektivtrafiken ut till Olofstorp, ja vi tog Blå Express både dit och hem för att känna på hur det skulle kännas att pendla. Själva visningen gick bra, vi pratade med mäklaren och förklarade vårt intresse samt ställde en massa frågor och planerade renovering (livsfarligt att flytta in vid detta stadie, jag vet!). Och efter visningen passade vi på att besöka den lokala puben – som egentligen var stängd men där den übertrevliga ägaren lät oss ta en öl vid baren samtidigt som han pratade så varmt om Olofstorp. Ja ni hör ju, vi åkte ju hem med bara en massa plus innanför skjortärmen!

Och på kvällen pratade vi ihop oss – jag och David – om att vi nog skulle testa det där med budgivning, då vi var intresserade och trodde att det kanskekanske kunde gå vägen. Vi satte ett maxbelopp vi kunde sträcka oss till och såg fram emot dagens budgivning.

Döm då av min förvåning då mäklaren ringer idag på förmiddagen och säger att huset är sålt. Att (mest troligt) samma person som hade lagt ett förbud förra veckan (men blivit nekad av säljaren som ville ge alla chans för visning) lagt ett villkorat bud som säljaren accepterat och så hade de skrivit kontrakt idag morse. WTF liksom. Snacka om besvikelse grande då detta pris var under vårt maxbelopp. Vi kunde med andra ord köpt ett hus idag.

Så ja, jag är bitter.

Men å andra sidan så antar jag att det är så här när en ska köpa hus. Det gäller att bara roffa åt sig innan någon annan hinner före. Är en genuint intresserad är det typ förbud eller villkorat bud som gäller. Roffaroffa.

Och ja jag vet, det kommer komma fler hus som vi kommer gilla och ett av dessa – vårt hus – kommer helt garanterat vara hundra gånger bättre än detta hus. Men just nu känns det bara så ledsamt och tomt. Jag har till och med fått mitt stress-rycks-öga på grund av det här med visningar, köpa-eller-inte-köpa, Pinterest-hets och förhoppningar. Dags för hus-detox?

You Might Also Like

3 Comments

  • Reply
    Louise
    10 januari 2017 at 22:42

    Nej vad surt! Men varför ha visning (som är så jobbigt att fixa inför) när ett förhandsbud accepterades?! Förstår känslan, det är en sorg att gå miste om något man redan möblerat upp och renoverat i huvudet. Men ur allt det dåliga kommer såklart bra saker. Nu är ni förmodligen redo att slå till när ni känner att huset ni vill ha dyker upp. Testa att få till en förhandsvisning, anmäl er till spekulantregister. Allt är ju uppenbarligen tillåtet i den världen… Vi hittade vårt nya hus på mäklarens facebooksida. Huset skulle komma ut flera månader senare men vi slog till direkt efter att vi varit på privat visning. Så skönt att det inte var ute på Hemnet och massa folk på visning. Men bäst av allt var att slippa budgivningen🙌

  • Reply
    Ywonne
    11 januari 2017 at 00:35

    Lider med er!😞 Men det var inte menat för er! Rätt som det är faller allt på plats och ni får ert drömhus! Saker o ting måste få ta sin tid! Lycka till! Kramar😘

  • Reply
    Karoline
    11 januari 2017 at 14:48

    Åh, fy fan vad jobbigt. Känner igen mig så väl. Hände samma sak för oss och en sekelskiftesvåning i midsommarkransen! :/ Men det var inte ment to be, ni kommer hitta något bättre och tänka ”pjuh! tur att vi inte köpte det där huset i olofstorp!” KRAM

  • Leave a Reply