Tro och förtvivlan
– Att försöka sig på det där med att köpa hus

På vägen hem från stallet lyssnade jag på – och skreksjöng till – random kärleksballader då det just (just in case meaning) nu känns som om hjärtat har gått sönder. Jag är arg och förtvivlad – ja det känns som jag blivit dumpad. Vilket jag på ett sätt har blivit. Eller jag känner mig mest snuvad på konfekten. Med andra ord, vi har inte köpt ett hus idag. Men vi kunde faktiskt varit husägare right about now – om allt hade skötts på rätt sätt (vad som nu är rätt inom husförsäljarbranschen).

Ni har kanske tidigare läst här om det där huset vi var och tittade på i lördags och ni som följer mig på Instagram vet att vi var på andra visningen igår då vi hade fått en rätt så bra feeling för det liksom. Igår testade vi till och med kollektivtrafiken ut till Olofstorp, ja vi tog Blå Express både dit och hem för att känna på hur det skulle kännas att pendla. Själva visningen gick bra, vi pratade med mäklaren och förklarade vårt intresse samt ställde en massa frågor och planerade renovering (livsfarligt att flytta in vid detta stadie, jag vet!). Och efter visningen passade vi på att besöka den lokala puben – som egentligen var stängd men där den übertrevliga ägaren lät oss ta en öl vid baren samtidigt som han pratade så varmt om Olofstorp. Ja ni hör ju, vi åkte ju hem med bara en massa plus innanför skjortärmen!

Och på kvällen pratade vi ihop oss – jag och David – om att vi nog skulle testa det där med budgivning, då vi var intresserade och trodde att det kanskekanske kunde gå vägen. Vi satte ett maxbelopp vi kunde sträcka oss till och såg fram emot dagens budgivning.

Döm då av min förvåning då mäklaren ringer idag på förmiddagen och säger att huset är sålt. Att (mest troligt) samma person som hade lagt ett förbud förra veckan (men blivit nekad av säljaren som ville ge alla chans för visning) lagt ett villkorat bud som säljaren accepterat och så hade de skrivit kontrakt idag morse. WTF liksom. Snacka om besvikelse grande då detta pris var under vårt maxbelopp. Vi kunde med andra ord köpt ett hus idag.

Så ja, jag är bitter.

Men å andra sidan så antar jag att det är så här när en ska köpa hus. Det gäller att bara roffa åt sig innan någon annan hinner före. Är en genuint intresserad är det typ förbud eller villkorat bud som gäller. Roffaroffa.

Och ja jag vet, det kommer komma fler hus som vi kommer gilla och ett av dessa – vårt hus – kommer helt garanterat vara hundra gånger bättre än detta hus. Men just nu känns det bara så ledsamt och tomt. Jag har till och med fått mitt stress-rycks-öga på grund av det här med visningar, köpa-eller-inte-köpa, Pinterest-hets och förhoppningar. Dags för hus-detox?