Utflykts- och utsiktsdax!
Jo jag vet att jag redan besökt Kinnekulle och att Otto kanske inte är jätteintresserad av utsikter och natur. Men eh, är en på schlätta så får en ta det schlätta ger. Och finns det ett ”högt” berg i närheten, ja då ska det ju bestigas. En utflykt är ju ändå en utflykt.
Där! En gammal liftstolpe. Ja Otto uppskattar verkligen det lilla i livet.
Här har ni utsiktstornet som vi skulle upp i. Bara swisha 20 kronor och sen ta trapporna till toppen.
Otto kämpade på.
Oh ah. Utsikt!
Och den lilla ”sjön” är stenbrottet i Hällekis. Vi var där för några år sedan och det är ett fint litet utflyktsmål!
Smått höjdrädd mamma som ber David hålla hårt i barnet.
Hej fina skogen!
Och hej Hällekis, Vänern och Karlstad lååångt därborta.
Mina gullisar!
Ändå en milstolpe – att ha en unge på axlarna.
Kungastenarna, utsikten och mina favoritpersoner.
Tramp och stamp.
Efter utsiktsutflykten tog vi en svängom med bilen, mot oväder och ösregn.
Ändå rätt mysigt att sitta i bilen när det smattrar regn mot rutorna. Upptäcka andra rutter hem. Kanske komma på villovägar. Ett sovande barn bredvid en när landskapet skiftar från mulet till ösregn och tunga åskmoln.
Utflykter alltså. Det bästa.
No Comments