Hurra – i söndags sken solen vilket en måste embraca. Bara att packa ner fikat och bege sig ut till närmsta natur. I detta fall hamnade jag och Lovisa vid havet i närheten av Onsala – på en badplats vid namn Smarholmen där det både fanns sandstrand och massa klippor att bada från. Havet glittrade och solen värmde emellanåt. Men badsugen? Njaa… Det där med blåst är rätt onödigt i nio fall av tio.
Tackade IKEA för billiga fikan.
Och så tackade vi varandra för sällskapet.
Samt tackade Moder natur för utsikten. Tack tack!
Vände vi blicken åt andra hållet, säg syd(?!) så skymtade vi Globen och en alien-mottagare. Vette fan vad vi befann oss. Någon som kan blidka klarhet i frågan – vad rör det som om för spanarutrustning egentligen? Google Maps hjälpte oss inte. Har vi kommit en Area 51 på spåren tro?!
Vi flanerade vidare på klippudden.
Fann en kompisbänk.
Jag upptäckte även klippiga bergen som jag valde att bestiga…
Så himla smidig.
Tadaa – uppe!
Tja.. nästan i allafall.
Årets höstjackskastanj har fått sällskap. Ja dessa två har nog hängt med några år tillsammans nu.
Havet var klart. Och säkert jättekallt.
Sen stod vi och glodde på några uppånervända båtar en stund. Tills vi hörde Battis gnägga någon mil därifrån. Med andra ord, dags att ta sig till stallet. Där väntade en ödehusutflykt, men det tar vi i ett annat inlägg. Ooooh cliffhanger!
No Comments