Den sista dagen i juli spenderades i Alingsås där jag bland annat gjorde det jag gjort alla andra dagar denna sommar – badade. Denna gång i sjön Gerdsken tillsammans med mor, far och hunden Asta. Jag tror att Gerdsken har flest badställen om en räknar till dess storlek. Överallt badades det vilket är fullt förståeligt denna varma sommar. Vi höll till vid en liten vik där Asta kunde svalka sig i värmen. Till hjälp för att få ner henne i vattnet hade vi favoritleksaken – den gula bollen.
Titta – hon simmar till och med!
Där på andra sidan ligger Mörtaberget, där kidsen hoppar från säkert 10 meter ner i vattnet. Tror faktiskt inte jag hoppat därifrån någongång, inte ens under mina ungdomsdagar. Attans.
Asta tog ännu ett bolldopp.
Jag själv dök från bryggan, snabbaste sättet att bli blöt.
Nöjd badtjej!
Stå på händer i vatten – den enda gången jag är hyfsat smidig.
Vattenmelon måste vara sommarens frukt för mig. Samt för Asta. Jag har inte gillat melon innan men denna sommaren har jag mumsat vattenmelon som aldrig förr. Vad är det som händer, snart börjar jag väl även äta tomat och oliver.
Som sagt, bad bad överallt. Mitt barndomsställe hette Gräsbadet, där var vi alltid med mormor och morfar om somrarna. Satt på den röda sticksiga filten, åt leverpastejmackor och drack sandknastrig saft. Fina minnen.
Efter några svalkande dopp var det dags att ta sig hemåt för lunch.
Asta fick en blötkall handduk som svalkade gott i värmen. Hon ser rätt nöjd ut faktiskt. Ja en kort stund, sen skulle handduken av. Vem vill vara avkyld när det går att ligga och flämta i solen på terassen? Smart hund.
Aj, benet, benet är av*
Ja här har ni Robocop-Åsa; hälften kvinna, hälften maskin. På väg in till stan för att möta upp resten av det gamla tjejgänget.
Lite bortfall på grrls hade vi, men vi fem höll låda på Pinchos till det stängde. Mycket att prata om, både gamla minnen samt att ta igen det som hänt sedan sist.
Vi avslutade kvällen med att köra runt runt i Alingsås alla rondeller, lyssnandes på hits från förr. Detta var nämligen en aktivitet vi sysslade med rätt ofta där i början av 00-talet. Hyfsat nytaget körkort och för mycket tid att döda ni vet. Samt att det var så en hade koll på vad som hände i staden, vart folk var och gjorde. Sociala medier fanns inte då vettni.
* Ni minns väl Robinson-Robbans klassiska citat när han bröt benet i en studsmatta?
No Comments