När sommar(ångest)en kom till Olofstorp

I söndags, någonstans i en grusig och överblommad korsning nära Olofstorp – det Olofstorp som ligger utanför Lidköping och inte det som finns i Göteborg – kom den. Sommarångesten. Och då hade inte ens min semester börjat på riktigt. Men så fort semestern har startat känns det som den kommer ta slut. Hux flux poff borta. Typ som i att the winter is coming.

Då infaller sig den där känslan av att en har missat allt, missat alla utflykter, alla somriga stunder, all grönska och allt bad. Och detta innan en ens har kunnat påbörja något som kan kallas semester.

Varför blir det så?

Varför kan jag inte bara stanna upp och njuta av nuet?
I stället för att stressa iväg tankarna på något som finns bakom krönet.

Ja att det ska vara så svårt att bara vara.
Herregud kvinna, du har liksom fyra veckor semester.
Chilla.

Så, jag bestämmer att det är så det ska vara nu.
Deal with it. Njut av’t.