Amundön, det stora havet & alla minnen

Tolfte oktober kom och gick. Precis som tidigare år och precis som kommande år. En dag jag allra helst vill hoppa över och glömma, men som vi ändå försöker göra det bästa av. I år tog vi oss till Stora Amundön, en plats vi besökt vid tidigare årsdagar (2012 och 2014). Det är något med att komma ut i naturen, att se det stora havet och att bara få vara. Tillsammans med alla minnen.

I år var det Ottos första årsdag. Som jag önskar att han hade sluppit denna nedrans dag och att han istället skulle fått gå på utflykt i skogen MED moster Johanna. Men vi får fortsätta berätta om henne och minnas tillsammans. Det är det enda vi kan göra.

Hejhej Otto – skönt nerpackad i vagnen. Och som alltid, spanandes på träd.

Asta var såklart med!

Ständigt blicken mot trädkronorna.

Älskade familj!

Jag var också med såklart.

Vi två <3

Alltså denna pöjk – hur kan en älska någon så mycket?

Hejhej träden!

Efter en skogspromenad kom vi ut till det stora havet. Blåsigt och med regn i luften.

Fikapaus i lä.

Klassiskt.

Som sagt, blåsigt och lite regnigt.

Vi tre <3

Mina ständiga följeslagare.

Naturen nu är ju amaze!

Vi flanerade tillbaka genom skogen.

För att avsluta med ett litet pusskalas på parkeringen.

Älskade unge – som jag önskar att du fått träffa Johanna!

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply
    Mamma/mormor Marie
    18 oktober 2019 at 18:53

    ❤️?❤️?❤️?❤️?❤️?❤️

  • Leave a Reply