Precis i början av semestern for jag till min barndomsstad Alingsås. Där och då, under min uppväxt uppskattade jag inte dess charm men nu när jag är på besök ser jag fina vrår lite överallt. Små söta trähus och prunkande innegårdar gör nåt med en. Eller så är det bara åldern.
Vi promenerade ner till Nolhaga Park för att spana på djur. Vi såg gris och häst. Och kanske en kanin och ett får på avstånd. Bäst är dock fåglar. Ja om en heter Otto.
Besökte även lekplatsen en stund, för gunga och pilla på saker. Ja om en heter Otto då.
Otto, vars skor, jacka och keps vi glömde hemma. Som tur är kunde han låna morfars keps.
Titta, en Åsa! Ja äntligen fick vi ses igen, min kära vän och jag. Käkade på Restaurang Sjöö nere vid sjön Gerdsken. Drack en bärs och tjötade.
Nöjd tjej!
Hade även med mig dessa två!
Efter middagen flanerade vi in till torget. Eller tört, om en pratar så.
Slank in på Pinchos för att äta efterrätt och dricka Aperol Spritz.
Väl hemma i föräldrarnas lägenhet igen slurpades det på en GT innan småbarnströttheten slog till.
Ny dag. Ny utflykt. Nämligen till Kvarnbacken och mina gamla barndomshoods. Här, i detta lilla radhus, växte jag nämligen upp!
Och här på lekplatsen har jag tillbringat åtskilliga timmar. Cyklat runt runt, gungat, spelat pantgömme och åkt pulka.
Provsmakade de lokala vinbären.
Och gungade loss tillsammans med Otto.
Mor och son.
Vi utflyktade oss vidare och hamnade på klassisk Alingsåsmark, Tallhyddan. Där blev det lunch och bokläsning.
Hej Mjörn, du ser kall ut.
Blåsigt värre, vid ännu ett klassiskt tillhåll – Fågeltornet. Där hängde de coola kidsen back in the days.
Nu hängde detta coola gäng där.
Blåsiga familjen nere vid Playa Mjörn.
Och så ett hejhej till kossorna och halvafina trädet innan vi begav oss in i…
… Kongo. I mina tonår fanns det bara två bräder genom dessa blöta skogsmarker. Såklart vi tog cykeln där igenom. Ibland kom vi ut torrskodda. Ibland inte.
Paus för mig. Lek för mormor och Otto. Antingen läsa bok eller leka med mina gamla leksaker – Garaget eller Barbiebilen.
Och så grillade vi såklart.
Otto är en riktig majslover och har gärna två-tre majskolvsrester att slurpa på, gärna i timmar. Väldigt lugnt och skönt för oss andra kring bordet. Borde ta patent på denna barnvakt.
No Comments