Titta – muunen!

Månen har varit helt galet stor de senaste dagarna. Och för någon kväll sedan var himlen så där magisk med olika färger högt och lågt. Då är det allt bra gött med en balkong – eller i vilket fall utsikt – över allt det fina. Göteborg när staden är som bäst liksom. Ibland innan jag går och lägger mig kan jag fastna vid köksfönstret och bara stirra ut över Haga, Vasa och bort till Liseberg och minnen från det gamla barnprogrammet Skymningssagor poppar upp. Ni vet det där introt och outrot med en roterande stad vid ett berg och med ett tåg åkandes runt runt.

Jag måste dock medge att mitt minne inte riktigt stämde överens med vad som faktiskt visades då jag fram till typ nu hade för mig att det var mer hus och mer lampor i slutet. Men det är ju så det brukar vara – minnena från barndomen stämmer inte riktigt med vad som faktiskt sades, gjordes eller sågs. Typ som när en låt en inte hört på typ 20 år spelas på radion och en sjunger med men med en text som inte alls är rätt. Exempelvis:

It’s a fire downtown (The Final Countdown, Europe)

Help his arm och/eller Helmets on (How Bizarre, OMC)

Oohh Candystooore (Loser, Beck)

Ooohhh vem var det som dog? (FF, Kent)

Gimme gimme gimme arton long (Gimme Gimme Gimme – all night long, Narada Michael Walden)

Har ni några sådana härliga felsjungningar?
Hit me!