Though I want to be with you, be with you night and day

På nyårsdagen för nästan exakt två år sedan tog jag spårvagnen mot Hagakyrkan för att utanför KTB möta upp en typ okänd man. Vi kan kalla honom David. Eller ja, det VAR ju faktiskt David jag träffade. Så vi två, smått nervösa och lite förväntansfulla, gick en lång nattlig promenad genom ett öde Göteborg. Promenaden ledde till en pannkaks- och biljarddejt som i sin tur ledde till en skridskodejt på Heden. Jag som inte stått på några skridskor på typ 15 år blev så ”illa tvungen” att hålla Davids hand för att inte ramla. Smart kille den där David! Och här är vi nu, två år senare, småbakis och halvslöa i en soffa, tittandes på The Wire. Och jag kan inte vara mer nöjd med livet! Tänk så bra det gick liksom.