Stark

Ni som följer mig på Instagram vet att jag har börjat träna. Från att aldrig (jag menar det) varit på gruppträningar och gym går jag nu dit en gång i veckan. Ibland någon gång mer. Det är dags för en förändring och då menar jag inte att jag ska bli träningsfreak och ha som mål att gå ner 30 kilo i vikt. Ne, här handlar det om att jag behöver bli starkt – eller i alla fall starkare.

Eftersom mitt jobb är väldigt stillasittande så känner jag och min kropp att det är dags att stärka upp oss. Så en orkar med att både jobba och leva. En är ju inte tjugo längre – och kroppen ska ju gärna hänga med ett bra tag till.

En insikt som känns helt ok, då det faktiskt är rätt så jävla gött att svettas ordentligt. Back in the days var det ju typ gym eller Friskis&Svettis som gällde. Men nu finns det hur många olika träningsformer som helst och jag fattar typ knappt vad hälften innebär. Så med min kära kollega Eva har jag börjat testa lite olika gruppträningar, för att se vad som ger den där kicken som får en att fortsätta.

Och det jag fastnat för är… fight! Eller ja, någon typ av boxning i kombination med hög intensivitet. Ja det är väldigt skönt att boxa ut sin stress och sin kontorströtthet. Bam!

En så länge ser jag dock långt ifrån fräck ut – den där målbilden av boxningstuff är en bra bit bort. Ibland undrar jag vad jag håller på med när jag ser mig i spegeln, försökandes göra rundkicks och uppercuts. Men det spelar ju faktiskt ingen roll – så länge min kropp mår bra och endorfinerna går bananas så är jag nöjd!

Nu har det till och med kommit till den punkten att jag saknar min träningsvärk. Det ni!