Jag är nyss hemkommen från 90 minuter av ömsom powerwalk och joggning i Änggårdsbergen. En väldigt fröjdefull tur med kvällssolen insipprandes mellan träden och med peppande musik i öronen. Vad kan gå fel liksom? Jo…man kan jogga rakt in i två kvällsmatsätande älgar. Alltså den chock och försök till hjärnaktivitet som infinner sig. Vad. Fan. Ska. Jag. Göra. Nu. De glodde på mig där bland buskagen. Kanske var det mitt bultande, smått paralyserade hjärta som hördes eller så var det tonerna från Broder Daniel ur hörlurarna som väckte dem från deras mumsande. Och vad gör jag då? Jo jag gör en Homer Simpson:
Och sen lägger jag benen på ryggen och kubbar därifrån. Hamnar på någon stig och är nog lite vilse där ett tag. Men allt ordnar upp sig. Inga älgar springer efter mig. Och jag hittar tillbaka till större stigar där jag möter intet ont anande människor som ska åt det håll älgarna är. Som den svensk jag är säger jag inget om mitt möte utan joggar den sista biten mot Botaniska med Beyoncés ”Run the world (Girls)” i öronen. Living da äventyrliga livet liksom.
No Comments