Please please please let me get what I want this time


I år är det är 30 år sedan The Smiths bildades vilket jag firar med att lyssna på Loader than bombs – samlingsskivan som kom ut 1987. Det var den första skiva med The Smiths som jag lyssnade på och det tack vare syrran och hennes Londonflytt. Jag minns att man på den tiden – slutet av 90-talet – brände skivor och laddade hem omslagen från nätet för att sen printa ut och klippa till innan man satte in det sladdriga kontorspappret i ett cd-konvolut. Tror det brända exemplaret finns kvar någonstans. En annan grupp som lämnat avtryck är Belle & Sebastian. Även där har jag min syster att tacka för den goda smaken. Jag minns när jag hälsade på hos henne nere i Lund, vi skulle samla ihop hennes saker inför Golflytten och var då hemma hos Emma för att hämta en symaskin. Emma spelade Belle & Sebastian och jag minns, när jag stod där i hallen och väntade på att de två kompisarna skulle kramas hejdå, att jag tyckte detta är ju riktigt bra! Sen har vi ju såklart Håkan Hellström, som jag har följt sedan dag ett. Hultsfredsfestivalen 2000 spenderades med Anna och vi gick omkring och var överlyckliga för att vara på festival, vi trodde vi hamnat i himlen. Och en kväll spelades ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” på gitarr och efter det var vi fast. Resterande festivaldagar gick vi omkring och nynnande och sjöng ”bapapaa”.

Så vad vill jag säga med detta? Jo att The Smiths, Belle & Sebastian och Håkan Hellström är mina topp tre. Ni vet sådan musik som man kan lyssna på om och om igen, som alltid funkar. Sen har jag ju även en massa fina minnen tillsammans med deras låtar och det är inte fy skam!

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply
    lovisa/polichinelle
    19 mars 2012 at 18:22

    du har tamejtusan hur rätt som helst. fantastiska band!

  • Leave a Reply