I know, det tjatas hit och dit om att tiden bara rinner iväg och som förälder så märks detta extra mycket (och tjatas kanske lite extra om). Idag blir nämligen Otto åtta månader och jag vill bara säga Stopp, stanna tiden. Men ändå vill jag se han utvecklas och växa. För det gör han, småsmå nya beteenden som dyker upp.
Ba-ba-ba eller bä-bä-bä. Nu snackas det ännu mer – med någon omkring eller bara för sig själv. Eller så görs det pruttljud med munnen, helst så det kommer en massa salivbubblor.
Eller så skrattas det. Favoriten just (just in case meaning) nu är att jag låtsasnyser och säger Aaatchooo med väldig inlevelse. Då gapskrattas det. Tittut är också en favorit.
Ibland blandas skratt med gråt, speciellt när tröttheten smyger sig på. Och när det nu är lite ledset, ja det märks! Höga skrik och jämmer. Inte riktigt lika lugnt humör längre.
Han sover fortfarande helt ok. Inte riktigt lika super som innan, då han sov nätterna igenom, 8-10 timmar, utan att vakna alls. Nu har han svårare att komma till ro och vaknar oftast gråtande någon gång per natt. Oftast räcker det med att hyscha lite, men ibland behövs han plockas upp för att somna om igen.
Vi har även varit med om första magsjukan. Hela familjen. Kul. Vilken tapper unge han är ändå, trots kräkningar så höll han gott mod, lekte och jollrade. Och förstod inte alls varför han inte fick äta massa massa, han var ju hungrig!
För maten är det inga problem med. Han äter fortfarande allt. Pappas bebisversion av Ris à la Malta är till exempel en riktig hit! Snart ska vi introducera lite mer bitar i maten, vilket jag inte tror blir några problem. Att äta själv har inte riktigt anammats än, det är mer intressant att vrida, vända och klämma på maten som kommer i fingrarnas väg.
Fortfarande inga tänder och fortfarande inte helt stadig i sittande position. Det verkar inte så intressant att sitta, speciellt inte när det går att stå. Och gå! För det gillar han, att ta små – och ibland stooora – stapplande steg, självklart med hållhjälp. Vill helst stå upp hela tiden om han kunde. Förflytta sig på golvet gör han lite smått, då blir det mest ålandes bakåt eller vrider sig som en klocka runt runt. Inte så mycket rullningar hit och dit, då han oftast fastnar med en sak i händerna som måste undersökas noga. Och så där där trumpinnarna till ben, som dunkdunkdunk går i ett i golvet.
Även om han oftast är helt ok med att försvinna in i sin egna värld så gillar han att vara med där det händer. Att sitta i stolen i köket och spana på när det lagas mat, plockas ur diskmaskin eller förbereds välling. Ja det är spännande saker. Speciellt när lådor öppnas och stängs. Eller om han får en träslev eller annat redskap att ”hjälpa till” med.
Nyfikna, härliga unge – ingen är väl som du!
No Comments