Nostalgitripp i Alingsås

Posted on 8 augusti 2018

Den där rondellbilturen vi tog efter grrldejten väckte nostalgilusten i mig – så dagen efter bjöd jag med robocop-Åsa på en biltur genom barndomsstaden. Så här kommer en liten nostalgitripp från Alingsås!

Vi startar där vi alltid hängde, år ut och år in – i stallet.

Hit cyklade vi, sex kilometer dit och sex kilometer tillbaka. Jag bodde längst bort så jag plockade upp vännerna på vägen mot stallet. Sista backen upp mot stallet var bitig i motvind, men vi klarade den oftast alltid – hästtjejer ni vet. Här bakom mig ser ni det gamla ridskolestallet, som numera är ombyggt till privatponnystall. Men annars är det sig likt. Ja inte mycket har ändrats på trettio år. Trettio år? Jisses, jag är gammal.

Mitt mellan stall och ridbanor bodde ett gammalt par, som egentligen inte hade så mycket med ridskolan att göra. Ibland kom mannen ut och klagade på att det dammade från paddocken och de hade en hund som sprang fritt och skällde. Men deras tomt var förbjuden mark (såklart) och det respekterade vi. Även om det säkert fanns äppleträd att palla från där.

Här har ni det gamla klubbhuset. På ovanvåningen har jag ätit åtskilliga nudelpaket genom mina dagar samt deltagit och arrangerat övernattningar. Dörren på nedervåningen gick till personalrummet, där alu-arbetarna drack sitt kaffe. Inte heller dit vågade vi oss. Utanför satt de och rökte. Kanske är det till och med samma bänk.

Dit bort gick vi med ridskolehästarna för att ha lektion. Det var även här Åsa blev avslängd av sin häst.

Lilla Stallet.
Här stod två hästar, varav en av dem var min sköthäst Cleo. Framför stallet, där jag står, fanns förut en paddock men där ligger nu det nya stora ridhuset. Så vissa saker förändras visst.

Stabil stol. Den där är i alla fall från våra tider.
Och äppleträden i bakgrunden agerade föda åt våra favorithästar.

Här har ni Gavelstallet som är en påbyggnad på det stora ridskolestallet. Uppe på loftet lekte vi Anden i glaset, med oftast fniss och skrik som resultat.

Ridskolestallet. Här har jag hängt åtskilliga timmar, dagar och år. Där den vita ponnyn står stod min sköthäst Linus, så den spiltan var mitt favorittillhåll. Ja tänk att i detta stall huserade över tjugo stora hästar. På den tiden fanns det inga ponnys i stallet utan en fick lära sig rida på stora hästar såsom Lili, Sam, Valter, Belinda, Peggy, Magnum, Carma, Spjuver och Idé. Sen hade vi de lite mindre hästarna som också var rätt småtjuriga; Cindy, Kid och Grynet.

Stallet är ommålat men några minnen från en svunnen tid finns kvar. Det är ”tack vare” Sunny Boy som jag har ett ärr på min haka, då jag snubblade på hans spilta och föll handlöst ner i cementgolvet.

Sadelbocken – still going strong!

Där till vänster ligger Dungen, där vi klättrade upp och ner för alla backar – ibland barbacka.

Hej då stallet och tack för titten! Men framförallt, tack för fina minnen och alla vänner jag fick här samt för all den kunskap och styrka jag tog med mig härifrån.

Nästa stopp blev ett fikastopp vid Lövekulle och sjön Mjörn.
Hit cyklade vi för att bada men även för att festa efter skolavslutningar.

Appropå fest – här i Alingsåsparken hängde vi en hel del, eller Parken som vi rätt och slätt kallade den. Gömde alkoholen utanför i skogen. Dansade. Kräktes. Hånglade. Klassiskt småstadsliv.

Men kan inte minnas att det var så fint – titta så mysigt!

Vi fortsatte vår nostalgirunda och åkte upp till skogen ovanför mitt barndomsområde Kvarnbacken. Över dessa rötter har en gått ett antal gånger, allt för att ta sig fram till…