Mamma till Otto

Ibland slår det mig – att jag har ett barn.
Att jag är någons mamma.

För det känns inte så – att jag är mamma till ett barn.
För det första: att vara mamma. När blev jag så vuxen?
För det andra: att ha ett barn. Hur gick det till?

För det är ju Otto jag har.
Och DET känns hur fint och bra som helst!