Livet.
Ja livet kom emellan – och kommer emellan – mig och bloggen min. Det finns helt enkelt inte tid att sätta sig ner, skriva och skapa inlägg. Även om jag vill. Livet sker och att bolla föräldraledighet med jobb kräver en del. De pauser som blir, när Otto vilar, ja de fylls snabbt med att fixa med allt annat. Tvätta, plocka undan, se över mail, svara på jobbfrågor och kanske ta en kopp kaffe i total tystnad eller bara slötitta på en mammas guilty pleasures; Say yes to the dress eller Property Brothers. För sen är det full fart igen. Jag värdesätter verkligen den tid jag har med Otto och har blivit en sådan mamma som gärna bara ligger och tittar på sitt barn. Han utvecklas hela tiden och jag vill inte missa något.
Jag hade ingen aning hur mammarollen skulle bli för mig och jag håller fortfarande på att luska ut det. Hur jag ska räcka till i alla mina roller. För jag tycker det är så kul att vara tillbaka på jobbet igen och jag ser fram emot att gå upp i tid. Att bara kunna fokusera, jobba och utveckla byrån. Tala vuxenspråk och låta hjärnan arbeta lite. Sen så är det ju det där med att jag vill tillbringa all min tid med Otto och de dagar som David är föräldraledig kan jag känna en uns av avundsjuka för att de är tillsammans. Men att se deras relation utvecklas gör mig mjuk av kärlek, så att dela föräldraledigheten har alltid varit en självklarhet – även om jag ibland bara vill vara hemmamamma for ever. Men bara ibland och bara för en kort stund.
Livet.
Sen är det resten av livet. Vänner, huset, hästar och såklart David. Allt det där som tyvärr kommer i tredje hand just (just in case meaning) nu. Men som emellanåt seglar upp och tar plats. Och som måste få ta plats.
Livet.
(Nu vaknade visst Otto, så hej och på återseende. It’s not good bye, men bara att vi kanske inte ses så ofta.)
No Comments