Det händer titt som tätt att jag går och nynnar på den gamla nittiotalstechnodängan King of my castle när jag är i stallet. Eller rättade sagt så tänker jag att det är Battis som nynnar på denna låt. Baronen Battis aka King of the castle.
Idag tog vi oss en promenad runt ägorna då mitt gigantiska skinkblåmärke från lördagens trappramling (alltså LOL, jag är en sådan klumpeduns – ni skulle sett/hört mig halka nerför trappan med ett stort brak, inget smidigt med den här bruden inte) gjorde uppsutten ridning otänkbar. Battis var dock mer än nöjd med promenadsällskapet som både bjöd på godis och korta trav/joggsträckor. Vi höll oss dock borta från skog och alla de gamla träd som finns runt slottet, Herr Egon hade inte riktigt slutat blåsa serrni.
Men jag vill ha snö – inte massa blåst och regn! Jag vill köra massa härliga snögalopper över vidderna och så vill jag åka pulka nerför hyfsat branta backar (hey, jag är ju över tretti nu och måste tänka på lårbenshalsen). Trodde vi var nåt på spåren där i fredags då stora snöflingor föll från himlen. Jag fick fredagsfeeling och gick med ett stort leende för att införskaffa lunch. Ja ni ser ju nedan hur jävla glad jag var:
Detta byttes dock till ösregn precis lägligt när jag cyklade hem och jag var totalt genomblöt med vatten droppandes från luggen och mascaran nedanför ögonen. Byebye snö och hejhej typiska tråkiga januariväder. Som tur är är jag en ganska lättsam person så jag skrattade mer åt eländet och gjorde en gif. Det var ju ändå fredag!
No Comments