Att börja i dur och sluta i moll

Årets första dag började bra. Vi var uppe i backen hyfsat tidigt och kunde ana en blå himmel där någonstans mellan dimmolnen.

Mer eller mindre ensamma.

Ett nöjt gäng som hittade en favvobacke vi tog ett par gånger.

Eftersom det var kvällsåkning just (just in case meaning) denna dag åkte vi inte så länge på förmiddagen utan tog en paus för varm choklad, bulle och öl. Sen hem för att äta rester till lunch och för att hämta världens bästa pryl – stjärtlappen!

eh… Kalle var visst lite trött…

Men här är vi alla samlade – hela Hemsedalsgänget!

Vi hamnade även på afterski där både David och Cissi fick sjunga lite.

Bordsgrannen bakom oss var inte direkt supernöjd över mina fotosessions med Cecilia och David. Nåväl.

Och så blev det sen dags för kvällsåkningen. Den lille Jägern åkte ner och hjälpte kanske de andra men stjälpte mig och min träningsvärksfyllda kropp.

Så efter dessa vackra, fridfulla kort sa jag mer eller mindre tack o hej till skidåkning då jag lite smått graciöst ”gledramlade” i backen och inte riktigt tog mig därifrån. Jo, tjugo minuter senare. Har med andra ord insett att utförsåkning inte riktigt är min grej. Stjärtlapp däremot, det är finfina grejer det. Borde bli en vinter-OS-sport.