Jag är lite ur kängorna för tillfället. Eller ja fortfarande. Fortfarande massa projekt som är i sluttampen och som till råga på allt byggs på mer och mer. Sen kommer det in nya projekt. Och jag vill ju liksom göra klart allt med en gång, inget får vänta eller bli sent. Ja då går det så här, stressklumpen dyker upp i bröstet och vägrar släppa taget. Att man alltid ska försöka vara Fröken Duktig. Och sen är det ju årsdagen för Bali i morgon, så saknaden efter syrran blir extra påtaglig och ja, jag blir skör. Vilket känns konstigt att erkänna, för jag, Helena, jag är ju stark och klarar allt!
Nu tänkte jag dock ta ett early bye bye från jobbet och hämta upp min karl. Då vet jag att allt kommer kännas bättre.
No Comments