Jag går inte isär när jag går med dig

Jag saknar Acce. Jag saknar att begrava näsan i hans man. Jag saknar hans prickar på hans mjuka mule. Jag saknar hans glädjeskutt när vintern och snön kom. Jag saknar våra promenader över stock och sten, i regn och rusk. Jag saknar hans små egenheter; att han alltid vände huvudet mot en när jag ryktade – för att mysa, att han alltid ställde sig på vänster sida i stallgången när jag kom med sadeln… Jag saknar hans pepp när vi gör seriebyten (helst då ute på en snöig väg!)

Ja jag saknar mitt hästliv och jag känner mig lite smått halv utan hästar. Förhoppningsvis vet jag mer om mitt framtida hästliv efter denna vecka. Hoppashoppas.