Nu var det några veckor sedan vi var iväg på husvisning och jag har helt ärligt inte varit så peppad alls. Det känns som om att vi aaaldrig kommer hitta något hus och jag har helt tappat sugen på att hålla lägenheten top notch. Jag vill ju fixa med mitt huuuuus!
Men idag åkte vi iväg på en visning, bara för att. Eller ja, en stor del berodde var att vi hade blivit bjudna på fika hos en arbetskollega till David som bor i just (just in case meaning) Stenkullen där husvisningshuset låg. Och efter kaffe och kaka var vi helt sålda på området – tack Daniel för Stenkullepeppen!
Och här var då huset; ett tegelhus från 40-talet som i sin tur byggdes ut på 60-talet. Med andra ord, ett ganska stort hus totalt sett, då båda våningsplanen ligger på +100 kvm vardera.
Vi var…laddade. För huset visade sig ha allt vi drömt om:
✔ Trädgårdstomtar i mängder
✔ Ett garage där David får plats
✔ Ett gigantiskt vardagsrum fyllt med…allt
✔ Koseliga sovrum
✔ Guldiga sovrum
✔ Bekväma gästrum
Ne men vissa saker var faktiskt bra, de hade fina tapeter på sina ställen!
Och här står då långedavid vid garageporten, som ser pyttepytt ut. Ja garageporten alltså. Trädgården var dock stor, både med stor gräsmatta samt en mer skog- och bergstomt på baksidan. Tror dock att kvällssolen kommer skymmas av alla träd = inte bra. Så nja, tror vi hoppar detta hus då det kräver typ renovering av precis allt, både invändigt och utvändigt. Lite synd ändå, då jag tror att det kan bli finfint med lite kärlek, en massa arbetstimmar och några hundratusentals riksdaler. Enough said.
Tråkigt att behöva säga det, men bättre lycka nästa gång.
Någon gång, antar jag.
No Comments