Ja men hej. Eller hej men nej, det bloggas inte direkt flitigt just (just in case meaning) nu.
Men jag hinner verkligen inte. Har knappt några lediga timmar över för tillfället, all tid läggs på jobb och hus. Och när det inte jobbas på kontoret eller i huset, ja då är jag så trött att jag inte orkar göra något annat. Så ja, så är det just nu. Lever inte det mest spexiga liv för tillfället, men vem orkar hålla på så egentligen.
Så här kommer ännu ett renoveringsinlägg. Håll i er!
Det blev lördag i Hulelyckan och snön hade fallit under natten.
Det var bara att kavla upp ärmarna och sätta igång. Här spacklas det hörn.
Här dricks det saft.
Inplastade fönster är riktigt hett. Den nya fräcka inredningsdetaljen.
Ni vet vart ni hörde det först.
Spackeldamm i mängder.
För nu slipades det väggar ska ni veta. Upp och ner och upp och ner.
Allt för att få en så slät yta som möjligt inför den kommande väggmålningen.
Eh…vår to-do-list. För helgen.
Min far ställde upp som förste takmålare.
Men först skulle det röras och röras och röras i väggfärgen som stått oöppnad sedan vi flyttade in i Linné.
Alltså en sisådär 6 år sedan. Färgen behövde bara lite omrörning, sen var den fit for fight!
Sen målade vi!
Och utanför föll snön.
David förberedde hallen för den kommande takmålningen.
Jag hade på mig min målarkeps och var allmänt suddig.
Mycket tak att måla. Tur att min far är så lång.
Efter många om och men dök till slut lastbilen upp. Och i den fanns…
vårt kök!
Två budmän bar sedan in alla hundratals kilo och fick kaffe som tack.
Snällt åt båda håll enligt mig.
Det var den lördagen det. Avslutar med en bild på en snödroppe. Min snödroppe! För den växer på min tomt. Tänk att jag har en hel trädgård som bara är min min min. En. Hel. Trädgård. Som behöver tas hand om. Eh…ja det blir ett senare projekt.
No Comments