Ojoj – vad tiden går. Swosch så har arbetsveckan susat förbi och en ny helg har startat och slutat (nästan). Så jag ligger lite lätt efter med inläggen, här kommer nämligen ett inlägg om förra lördagen som spenderades i Lidköping. Vi hade först varit på kalas för Davids systerson och senare på kvällen blev vi bortbjudna till Hanna några kvarter bort.
Äpplen hör hösten till – för nu är den väl ändå här va?
David tog täten
Jag var höstmatchig
Hejhej i skymningen!
Den gigantiska månen förföljde oss
Väl på plats var det pizza für alle!
Och så en del hotshots med detta goa gäng.
Efter att ha velat mellan att dra på bowling eller bar nere på staaan i Lish gick vi i stället… hem. Eller ja, vi hade haft för trevligt och klockan var helt plötligt efter stängningsdags. Timmarna susade iväg även där.
Strosade hem mellan gamla trähus
Och ovanför blinkade stjärnorna – alla miljarders stjärnor. Men jag var för trött för att tänka på hur små vi är i universum och att vi kan ju inte vara själva här och hur stort är det egentligen och vad händer där det tar slut och tar det slut och zZzzZZzzz…
No Comments