Nu ska ni få hänga med på en helt magisk badning – nämligen på Udden i Vänern. Alltså det är så himla vackert där, ja det känns inte som Sverige utan nästan (men bara nästan) som typ Kroatien eller något annat ”exotiskt”. Eller så är det bara jag som är van vid att bada i mörka, bruna skogssjöar – inte så här kristallklart blått vatten. I vilket fall så fick jag feeling – en sådan där nipprig feeling en får när moder natur bjuder på stordåd.
Men först skulle vi ju ta oss till badet, så jag vinkade hejdå till stugan i Skoogsro och vandrade bortåt längst grusvägen.
Hurra för detta!
Och detta.
Såklart jag är glad – härlig sommardag OCH bad. Ni fattar.
Blev upphämtad av bilen och svischade förbi schlätta.
Efter en stund kom vi fram till Udden – som ligger rakt över från Kinnekulle.
Helst av allt ville jag bara slänga av mig kläderna och hoppa i det stora blå.
Men David var först ut och skulle såklart känna på vattnet innan han hoppade i.
Rookie mistake.
Det är ju så här det ska gå till – bara hopp ner i plurret!
Det gick snabbt att ta sig upp igen. Kallt?
Kanske. Men ändå, helt ljuvligt. Se bara!
På’t igen alltså?
Ajjemän!
Plums!
Sen var det äntligen min tur – ja ni kan ju ana peppen.
Måste dock medge att det var liiiite väl kallt i vattnet.
Mer Vänernkallt än insjöljummet.
Men, en ångrar inte ett dopp.
Så det var bara att plumsa i igen!
Lovely!
Sen tog vi igen oss på stenhällen. Fikade. Vinkade åt Familjen Fågel. Kastade macka. Tjötade. Solade.
Tumme upp för denna utflykt. Typ megatumme upp.
Hit kommer jag garanterat tillbaka – till badparadiset Udden.
No Comments