Berlin – fredagskväll, indie, cocaine och Bjep

Vi fortsätter vår Berlin-tripp med att det blev fredagskväll – vilket innebar pepp på utgång. Vi firade med bubbel, morötter, hummus och chips. Top notch med andra ord.

Här ser ni en tjej som inte kan någon tyska. Så att förstå vad det var för slags bubbel var inte helt lätt. Det får ju inte vara sött liksom.

Det visade sig dock att vi hade gissat rätt – Trocken byter torrt. Tumme upp på det!

Så var det dags att bege sig ut från hotellet…

… flanera längst gator vi aldrig tidigare gått på. Förbi Trabanter..

… över älvar och nattljus.

Efter en stund kom vi fram till Kreuzberg, ett område som verkar rätt hajpat att hänga i. Hade fått ett tips om detta ställe – Bier Ambulanz – men det var mer eller mindre öde. Inte rätt säsong typ.

Så vi gick vidare och hamnade här, på Schwarze Traube.

Vilket visade sig vara en riktigt svår cocktailbar. En var tvungen att knacka på och vänta på att bli insläppta och kanskekanske fanns det bord. Vi fick dock plats i baren och fick välja mellan fyra cocktails. Hängde inte riktigt med i förklaringen av dem, men hörde gin – så den tog jag. Hej smocka i facet så starkt det var! Lovisas var lite snällare, nån jordgubbscocktail om jag inte minns fel.

Bartendern gick verkligen in för sitt jobb och bjöd knappt på den minsta tillstymmelse till leende.

Sak samma tänkte vi, här var det ändå najs – så vi stannade kvar en stund och beställde in de två andra cocktails som fanns på dagens lista. Ännu en sippvänlig aka stark cocktail ställdes framför oss. Bra ändå, det är ju inget en slurpar i sig direkt = valuta för pengarna = längre stund för prat.

Men tillslut tog vi oss vidare till kvällens mål – klubben Lido. Varken jag eller Lovisa är så inne på den där populära housescenen som tagit över alla klubbar – och speciellt alla Berlinklubbar. Men vi hittade faktiskt ett ställe som denna fredag hade temat Indie Kollektiv – hurra, gitarrer! Hurra, discokula!

Ja precis, Danke Berlin!
(kanske även det enda tyska ord jag kan, danke)

Vi fick även uppleva en konsert, med bandet Small Fires från Hamburg. Det var väl…sådär.

Sak samma, vi var där för att dansa och det fick vi! Hits efter hits spelades, det blev trångt på dansgolvet och en blev erbjuden att köpa kokain av en liten svettig man. Hej men nej.

Jetlaggade som vi var (not, hej undanflykt) valde vi att bege oss hemåt vid två-tiden. Too old for this shit aka det är en dag i morgon också.

Så vi tjuvåkte nattbussen hem. Vilket i stort sett alla verkar göra i Berlin, tjuvåka. Åkte hem och förbi folk som knappt ens tagit sig ut på galej. Nåväl. Väl hemma på hotellet möttes vi av en avdäckad man precis utanför hissdörrarna. En väldigt svårväckt typ som jag fick bitchslappa lite smått för att få respons. Och responsen löd; Bjep. Ja vi är fortfarande clueless när det kommer till hans nationalitet, det enda han sa var just (just in case meaning) bjep. Stackarn hade i alla fall däckat precis utanför sitt hotellrum – close but no cigar liksom – så vi fick leta upp hotellnyckel och baxa in honom på sängen. You’re safe now!

Och så slutade vår första dag i Berlin och vi var verkligen laddade på vad resterande dagar hade att erbjuda. Massa visade det sig! Men mer om det en annan gång. Nu ska jag nämligen ta igen mig i soffan efter en dag full av flyttlass. Trappa upp och trappa ner, om och om igen. Så går det när ens vänner flyttar – och självklart ställer en upp! Nästan så att en blir sugen på att flytta själv, men vart?!