Att bara få vara – vid det stora grå

Den tolfte oktober varje år kompar jag ut några timmar på eftermiddagen – för att tillbringa årsdagen med mamma, pappa och Asta. Vi brukar ta oss till havet, då det är något speciellt med det där stora, vidsträckta blå (idag grå). Att se vågorna slå in mot land, så oändligt och avkopplande på något sätt.

Igår och i år tog vi oss till Marstrand som verkligen visade sig från sin gråaste sida och vi var mer eller mindre ensamma på ön. Inte oss emot, då det var skönt att bara gå omkring där bland klipporna, prata lite med varandra men mest bara njuta av tystnaden.

Jag var – hör och häpna – inte sugen på att bada

Då och då puttrade en båt förbi

Hej blåsten – dig har jag inte saknat!

Fåglarna tyckte väl också att det var dags att bege sig mot varmare breddgrader

En bulle och en kaffe värmer dock alltid upp

Björnbären verkar vara seglivade i år, det fanns gott om både mogna och omogna bär längst gångstigen

Och mitt ibland allt det grå fann vi rönnbär som bröt av färglösheten

Här spanas det på jättegrytor. Och Asta – ja ser ni henne eller har hon kamouflerat sig väl?

Vi tog oss uppför

Ser ni Asta?

Där är hon ju!

Vi flanerade vidare längst klipporna

Hejhej!

Lite fler färgstänk

Och så skymtade vi tillslut den där fästningen som finns mitt på Marstrand

Sällskapet❤

Vad skymtas där borta tro?

Ja havet var fullt av brännmaneter, men det var inte riktigt dit vi styrde stegen

Utan hit – nakenbadet

Ännu en ”färgkavalkad” bland allt det grå

Bara att hänga av sig och hoppa i plurret

Va – skrämde vi bort alla fåglar nu?

Nedå, kläderna var fortfarande på

När jag tänker efter får nog badandet vänta till nästa år

Inne i bokskogen fann jag löv. Gigantiska gröna.

Oranga spröda

Och smällbär! Bästa effekten vid promenader som behöver piggas upp, bara plocka, lägg på marken och stampa. Poff!

Alltså, så vacker naturen är nu va!

❤

Efter en stund av skogsflanering kom vi upp ovanför trädtopparna

Långt där borta skymtade vi Göteborg och Masthuggskyrkan. Hejhej!

Och hejhej till fästningen, du är allt bra stor du!

Marstrand består även av en massa fina trähus

Och hus som ligger lite avsides

Men mest gigantiska fina trähus

Se bara, här skulle en bo!

Släntrade även förbi Arnell på Kajen – vars logo och meny jag tagit fram. Det var dock stängt för säsongen så vi styrde stegen mot båten och fastlandet.

Vinkade hejdå till trähusen, Marstrand och havet. Vi syns igen nästa år! Eller ja, kanske inte just (just in case meaning) Marstrand men havet kommer vi garanterat återvända till denna speciella dag – som vi helst av allt hade sluppit att uppleva över huvud taget.

Och ett stort tack för alla era fina ord på diverse sociala medier! Det värmer mig hjärta att ni är så många som saknar och tänker på Johanna❤