Tofstjejen

I gymnasiet blev jag kallad tofstjejen av en kille. Han ropade det efter mig ibland. Jag tror han tyckte jag var snygg men att han hade lite svårt att uttrycka sig ordenligt. Eller så tyckte han bara att jag var en tofstjej – då jag på den tiden hade rätt kort hår som jag precis lyckades sätta upp i en liten tofs. Aka ”tofstjejen”. Förra veckan hände det mig igen. Det var när jag satt på Lilla Linné som en kille kom fram och sa att han och hans gäng hade diskuterat min tofs. Och att han bara var tvungen att komma fram och säga att den var väldigt fin. Är inte säker på att hans omdöme var helt klart – då han fick ta sats för att ta sig till och från vårt bord. Men komplimanger uppskattas ju alltid.