Till världens bästa snel hest

Idag är det ett år sedan finaste Acce galopperade vidare till de gröna ängarna. Bästa, finaste snel hest – du fattas mig! Men jag vet att du har det bra i Trapalanda och jag hoppas att syrran har vågat hoppa upp på din breda, mjuka rygg för att ta en galopptur över sommarängarna. Fem år fick vi tillsammans men jisses vad mycket vi hann med under den tiden! Utflykter, galopp över snötäckta fält, påskpromenader med Doris, barbackaturer i skogen, träningsläger för OS-ryttare, dressyrtävlingar och bara lugna mysstunder i boxen. Du var en helt fantastisk häst – den snällaste häst jag träffat – och med den lilla räven bakom örat kunde du ibland bjuda på oväntade utspel och bockningar (som dock alltid gick att avstyra med ett ptroo och ett skratt). Tack för allt fina, kloka, vackra vän!