The arrival of the stolen christmas tree

Men vad händer, det är ju juliga inlägg här på bloggen mest hela tiden. Och jag som kallar mig grinch. Men vi kör på ändå, för vad är mer juligt än självaste julgranen? Vår första och enda gran upplevdes julen 2013 (här kan ni se ett klipp på hur det såg ut när vi klädde den) men det blev så oerhört barrigt och jobbigt att slänga ut den, så sedan dess har det ekat julgranstomt här på tredje lång. Tills i år. Jag hade en vision om att överraska David med en färdigpyntad och behändig minigran till han kom hem från Stockholm igår. Nu blev det inte riktigt så…

För det första var det typ omöjligt att hitta en liten gran som inte kostade fyra hundra kronor. Löjligt att en liten gran ska kosta mer än en stor. Men efter att jag och Lovisa besökt diverse julgranshandlare kom jag på den smarta lösningen, jag köper en billig vanlig gran – men sågar av den på mitten! Så jag hittade en finfin gran och gick för att hitta någon med såg. Men under tiden hade en annan kvinna hittat samma gran, tänkt samma tanke och var mig hack i häl efter samma person med såg. Jag hann dock först tillbaka och tog tillbaka min gran framför näsan på henne.

”Men det där var ju min gran”
småbarnsmamman med ungen hack i häl

”Jag såg den faktiskt först…”
grinch-helena utan pardon

Och så drog jag iväg den till sågmannen. Victory!

Och nu står den så fint där i vardagsrummet!

Jag hann dock inte få den klar till David hann hem, men han ser ju rätt nöjd ut ändå!

Och som tidigare år, inget glitter i denna gran. Ne här snackar vi fint, gammalt träpynt från mormor.

Ja det är verkligen barndomsminnen som hänger där i granen

Titta så liten den är! Och på andra sidan står alla Rolf Berg-tomtar som bara blir fler och fler varje år – då föräldrarnas adventspresent är just (just in case meaning) en eller två tomtar. Fint så!

Och det är faktiskt bara vardagsrummet som har blivit julpyntat i år. Ja vi har samlat alla juligt där – tomtar, gran, stjärna och ljusstakar. Någon måtta får det liksom vara.

Och sen när då julen officiellt var på plats – då begav jag och David oss ut på lördagsbio. Och som inläggstiteln hintar om – vi såg Arrival som var en alldeles lagom bio-film för två trötta personas. Lite utomjordingar, lite mind-fuck, lite spänning. Bra så.