Tänk på döden

Igår somnade lilla farmor in. Lilla rara farmor. Nu är hon tillsammans med farfar igen och kanske är de redan på väg på ännu en resa, tillsammans med mormor och morfar som så många gånger förut. Kanske är även min syster med dem, min syster som knappt hann börja sin livs resa innan hon alldeles för tidigt försvann. För mig är hon fortfarande ute på äventyr – hon reser och upptäcker så mycket spännande saker att hon liksom inte kan åka hem igen.

Varje gång jag befinner mig i dödens närhet tänker jag på alla jag älskar och hur ont det skulle göra – och gör – att förlora någon. Hur skört livet är och hur snabbt allt bara kan raseras. Att man ska uppskatta det liv man har och berätta för dem man håller kär hur viktiga de faktiskt är. Men så går man ur dödens skugga och livet rullar på som vanligt. Man handlar plastglas och tandkräm och lyssnar på Milky och helt plötsligt är man odödlig igen. För vem går och dör bara så där? Vi lever väl alla för evigt. Eller?