Jag vet inte hur det hela började, min halvhjärtade mani för ugglor. Eller för prydnadsugglor och lertavleugglor rättade sagt. Levande ugglor har jag inte träffat på face to face, men jag tror att de kan vara rätt festliga de med. Det har i alla fall blivit en del ugglefynd på alla loppisrundor jag gjort. Sen ramlar det även in lite ugglor från kära mor och från kära svärmor. Tror dock att David har tröttnat lite på ugglorna, så jag har egentligen satt ett ugglestopp. Men förra helgen var jag bara tvungen att köpa en glasuggla. Den kostade ju bara tio kronor!
Säg hej till ugglefamiljen:
Min första loppisuggla.
Kusinen till Uggla nr 1, fyndat några månader senare.
Uggla från Wien, present från mor.
Fulugglan. Från mor. Ursprung okänd.
Senaste ugglefyndet, från Hjulet i Vårgårda.
Träuggla 1 och 2 (blygsam). Från mor. Köpta i österrikiska alperna.
Senaste tillskottet i owl city. Från svärmor.
5 Comments
Rebecca
3 oktober 2011 at 10:15Åh, ugglor! Ljuvligaste djuret att samla på 🙂
Åsa
3 oktober 2011 at 16:26Fiiina ugglosar!
Annica
3 oktober 2011 at 17:04Ugglegrejer är ju supersnyggt. Hittar ofta prydnadsugglor som jag står länge och funderar på om jag skall köpa eller inte. Inser sedan att jag ju faktiskt avskyr prydnadssaker och låter till slut bli 😉
felicia
3 oktober 2011 at 22:09Åh, så söta! Jag hyser också en förkärlek för ugglor. Och de är väldigt gulliga i verkligheten med. Fast jag brukar mest höra dem, inte se, för de är ju så duktiga på att dölja sig.
David
3 oktober 2011 at 22:22Haha, du får köpa så många ugglor du vill om det gör dig glad=)