Otto 9 månader

Hurra för Otto – som fyller 9 månader idag! Shit, det är bara några månader kvar innan han fyller 1 år. Vad hände med tiden? Och vad hände med vår lille bebis som nu inte är en liten bebis längre utan verkligen börjar bli en egen liten person?!

När han var mindre tyckte jag att han var väldigt lik mig, men nu förtiden tycker jag inte han är lik någon annan än sig själv. Visst, några dra av Bergander och Skoogs finns där såklart. Men han börjar verkligen bli sin egen, med sitt egna utseende och sina egna små påhitt och hyss.

Alltså denna knasboll! Som skrattar, pratar, bubblar, hoar, sjunger, piper, gurglar och bara allmänt låter. Han pratar med sig själv eller med oss andra, det finns så mycket att säga! Det är så fint att se när han ligger själv och småfunderar och gör läten.

För att sysselsätta sig själv går alldeles ypperligt. Ja han kan ligga och undersöka saker, vrida och vända på dem, bita lite, pilla lite till. Om och om igen.

Han väger nära 10 kilo nu och är cirka 72 cm lång. Följer sin kurva finfint.
Inte riktigt lika finfint för ryggen sin att bära en sådan klump innan nattning, så det blir numera sittande vaggning.

Äta gör han. Allt går ner.
Han vill gärna äta själv med skeden även om inte allt hamnar i munnen. Kladdiga måltider (och kladdig Otto) hejhej!
Dock inga tänder än. Men det går bra med bitar och smörgåsrån ändå!

Sömnen är det upp och ner med. Nattskräckskriken kommer 1-5 gånger/natt, men oftast räcker det med att nynna lite och klappa på honom, så somnar han om. Oftast.

Vet ni vad – denna lilla pys började använda napp för ett tag sedan. Han som alltid ratat nappen tycker nu det är kanon att få lite nappmys innan vila eller sömn. Vilket faktiskt är rätt mysigt, då han har blivit mer kramig och gosig när han har nappen. Samt att den är bra till att dämpa gny och skrik med… hehe.

Och titta här – han sitter!

Ja sedan nån vecka tillbaka är han hyfsat stadig i sitt sittande. Och han är väldigt glad när han sitter. Det – och att stå upp vid en stol – är det bästa just (just in case meaning) nu!

Men ibland tappar han fokus…

… för att det finns något annat mer spännande att upptäcka.

Och då är det tack-å-hej för sittandet och det blir magläge i stället.

Krypa framåt har han inte riktigt fattat än, men att hasa bakåt eller runtrunt går bra.
Det brukar sluta halvvägs under soffan.

Tänk ändå, vilken självklar Otto han är!