Otto 11 månader

Hej där i dessa annorlunda tider.
Livet pågår visst ändå även om allt är upp och ner och inställt och omställt.

För någon som lever life är Otto som idag fyller 11 månader – hurra! Och låt er inte luras av honoms bistra uppsyn för denna pys är glad mest hela tiden. Kanske inte gapskratt (även om det är kalaskul när mamma fånar sig), men han verkar onekligen nöjd med tillvaron. En nöjd bebis skulle kunna en säga. Äter som han ska. Sover hyfsat ok. Sitter fortfarande och filosoferar rätt bra i sin ensamhet, bläddrandes i en bok eller pillandes på sina leksaker.

Han börjar dock få lite mer egen vilja och slår näven i bordet om maten tar slut för fort. Och blir frustrerad när kroppen hans inte lyder – han vill framåt men kommer bara bakåt. Vilket oftast slutar med att han lägger sig på rygg och sparkar benen i golvet. Trumtrumtrumtrum.

Som i sin tur kan leda till lite mer ledsna miner och ljud. Lite skrik och gråt. Men mest pratar han och han säger mamma, bappa, amp (lampa), tack och mapp (napp). Samt diverse andra ljud och läten. Så fint att följa och framförallt höra hans utveckling.

Han skojar och busar. Favoriten just (just in case meaning) nu är att rulla runt i sängen och sträcka sig efter nappen. Rulla runt, sparka lite, rulla lite till. Försöka krypa. Rulla och sparka lite till.

Samt vinka och peka. Helst peka på lampan. Och så knackar han självmant på sidorna i boken Knacka på. Smart barn tänker jag.

Sitta går finfint. Men krypningen har han inte riktigt fattat sig på. Vem vet, det kanske bara blir direkt till att bara ställa sig upp och gå?

En tand har börjat titta fram. Likaså har hans personlighet börjar träda fram mer och mer.

Lite eftertänksam.

Lite bestämd.

Mest nöjd.

Och så världens härligaste!

Och tänk, att om en månad så har jag en ettåring!
Älskade Otto <3