Men ridning, det är väl ingen sport?

Det kan knappt ha undgått någon att Rolf-Göran Bengtsson fick Jerringpriset (med tidernas största segermarginal) i måndags och att det sedan surrade bland sportskribenter och i kommentarsfälten; ”Vem fan är Rolf-Göran?”, ”Ridning är ingen sport”, ”Det är ju hästen som hoppar”, ”Förklara för mig hur i helvete ni röstar!” Men åh, jag blir så trött (för att citera Jessika i Fucking Åmål), för jag trodde verkligen att vi hade kommit längre än så här. Sånt där snack som kommer från Lasse Anrell, Marcus Leifby och andra mosshögar, ja det var ju det vi hästjejer fick höra från killarna i typ låg- och mellanstadiet. Och det var ett tag sen jag var ung hästtjej och med tanke på alla framgångar våra ryttare har haft de senaste åren, ja jag tycker verkligen att ridsporten ska få det erkännande den är värd. Vi snackar liksom EM-guld, OS-silver och ett antal andra medaljer. Och då är det bara Rolf-Görans insatser, Sverige har ett antal framstående ryttare som skördar framgångar utomlands och på stora mästerskap. Fast de finns några som har fattat galoppen, Johan Orrenius konstaterar i sin krönika ”…Väldigt många bryr sig om ridsport. Ännu en nyttig påminnelse: Idrotts-Sverige är betydligt mer än bollar, puckar och fästvalla.”

Här kan ni läsa fler kloka tankar kring detta sporrande ämne:
Petra Andersson undrar om vi är skrämmande?
Anneli Sundkvist skriver om ridsport och jämställdhet
Sara tycker det är beklagligt, bedrövligt, beklämmande och bombat

Sen igår läste jag detta, Anrell ångrar det han skrev. Varför? Jo han fick testa på att rida och erkände hur svårt det är att rida.
Men hallå, är det inte det vi har sagt om och om igen?!

Foto: Mikael Grönberg/Sveriges Radio