Madeira. Del tre – levadavandringen.

Ok – förbered er på naturbilder deluxe för skoja min doja vilken vacker ö Madeira är! Semestertorsdagen bjöd nämligen på en levadavandring ovan molnen och alltså…helt jävla magiskt vackert. Alla bergstoppar, alla djupa dalar, skogen, träden, växterna – ja allt var bara WOW!

Men vi börjar från början – resan från Funchal in i den västra delen av ön. Vi och ett gäng franska turister satt där på en minibuss och såg landskapet susa förbi medan vi tog oss uppåt uppåt uppåt.

Så himla fräckt med alla hus som kryper uppåt längst bergssidan. På Madeira gäller det att inte ha höjdskräck.

Tjena – här står jag och vilar på ett pitstop längst vägen. Vandringspjuxen är på. The leopard jacket likaså – funka minst lika bra på en vandring som på en klubb.

Hejhej – redo för äventyr!

Vi sa hejdå till den lilla byn och fortsatte vår färd uppåt berget.

Hamnade uppe bland molnen

Och möttes av detta!

Nöjd David

Dit ner skulle vi sen, för att ta oss runt bergskrönet för att sen ta oss förbi ännu ett krön osv osv. Ja i cirka en mil skulle vi vandra.

Men alltså kolla, hur vackert är det inte?!

Och hur söta är inte vi då?

Vår guide var lyrisk över alla växter så vandringen tog lite längre tid än tänkt, men vad gör det när en är omgiven av…

… sådan här vacker natur?

samt en sådan här magisk utsikt?

Vi hamnade i Rabacal där den större vägen byttes mot stigar

Det var även här levaderna tog vid.

Från vattentillgångar i bergen har man ända sen 1461 och fram till 1966 byggt ut ett system av bevattningskanaler – levader – till lägre belägna jordbrukområden. Längs kanalerna går smala stigar som används vid underhåll av kanalsystemet, som på sina ställen går på smala hyllor utefter branta klippväggar. Oftast fanns här staket men jiiisses så högt det var på vissa ställen. Och jag som har blivit höjdrädd på äldre dar. Gulp!

Ibland fick jag dock stanna upp för att spana in utsikten och oha lite

Passade även på att pussas lite framför ett vattenfall

Och här står David vid ett annat litet vattenfall

Ja vad gör en inte för bloggen… iihhh högt!

Så kom det dimma och regn

Och vi snubblade ner för halkiga stentrappor

men som sagt, vad gör det när utsikten är så här vacker?

Fåglarna var nyfikna och hungriga på brödsmulor

Sen började levadvandringen på riktigt – vi snackar smala stenstigar…

… men vi snackar framförallt en helt gaaalen vacker natur

som tagen ur nån LOTR-film typ. Fick typ andnöd av hur vackert det var.

Tillslut kom vi fram till målet – det stora vattenfallet.

David körde lite offroad

Jag var mest hungrig och kissenödig men såg rätt nöjd ut ändå

♡

Spanade på lite söta blad…

… krokiga och mäktiga träd

… samt ensamma träd innan det var dags att vända tillbaka igen

Alltså – hur vackert magiskt är det inte?!

Här har vi en del av levadagänget

Och här har vi bredden på stenstigen vi tog oss fram på. På vissa ställen var stigen så här ”bred” och bredvid fanns en djup ravin – snacka om att ha hjärtat i halsgropen.

Två nöjda föräldrar efter att ha avklarat 11 kilometer levador.

En av de sista delarna på turen var att ta sig genom en 800 m lång tunnel.

Som var helt kolsvart. Vi fick dock låna små ficklampor. En tackar.

Och så kom vi ut på andra sidan

Nöjd vandringspinne-David

Dimman låg tät så vi visste knappt vart vi var

Men vad gör väl det = nöjd tjej 2.0

Dimman och det tunna tunna regnet gjorde naturen sådär magisk igen

Eukalyptusträd

alltså wow!

En regnprydd med nöjd far. Sicken utflykt!

Naturen och dess stordåd liksom

Ja men se bara!

Vi lämnade de dimmiga bergstopparna bakom oss

För att ta en efterlängtad öl – skål!

Innan vi åkte in i en lång tunnel såg vädret ut så här ↑

Och när vi kom ut ur tunneln var vädret så här ↓

Kontrasternas ö kan en kalla det. Men något Madeira verkligen är – ja det är vacker. Eller hur?