Vi gjorde det – hittade kantareller ute i natuuuuren! Men det tog sin lilla tid och vi fick ta oss igenom en hel del fulsvamp innan skogens guld uppenbarade sig. Men vad gör väl det när en har sällskap av så fina vänner som Maja och Lovisa (och hunden Otis) och en termos med kaffe. Vi hittade även en hel del Karl-Johansvamp och småttekantareller men inget slog det där ”havet” av halvgömda stora kantareller. Lycka i en skog, mer eller mindre. För satan vad gött det är att strosa omkring över stock och sten, få lite grenar i huvudet och jord under naglarna. Bäst blir det ju dock om en avslutar utflykten med kramar och klapp på favorithästen. Ja det kan knappast bli så mycket bättre.
No Comments