Its going to end in tears

För över tio år sedan bodde jag här – i trävillan Ideborg på Linnégatan 32 – i det smått legendariska Linnékollektivet. Jag flyttade därifrån i slutet av 2005 men det har levt vidare som kollektiv och gör det fortfarande vilket jag tycker är oerhört fint. Men nästa vecka flyttar min enda länk till kollektivet till hufvudstaden. Fina, bästa Arnar lämnar Göteborg och det kommer bli tomt utan honom, men han gör det för kärleken så det är a-okej!

Så i fredags var det troligtvis sista gången jag gick uppför dessa trappor, som jag sprungit i så många gånger.

Och det var kanske sista gången jag gick in genom denna dörr…

… för att mötas av massa folk som alla ville säga hej och på återseende.

Här får jag Spela Shoreline-historien berättad för mig. Episkt.

Och här står jag i badrummen och pekar på kungafamiljen.

Taket som tillslut fick sin kristallkrona.

En fest utan att hamna på golvet är ingen fest.

Toalettkonst

Anton var självklart på plats. Ett av våra första möten bör ha varit på någon av alla de fester vi hade i kollektivet 2004-2005.

Tomas är också en bekantskap jag fått genom Linnékollektivet och dess gemenskap/fester

Fina Arnar!

Klart vi ska göra en fula-miner-på-balkongen-gif

Så det kan se ut under en fest 1 – och då är det ändå mindre skor här än för en timme sedan

Så det kan se ut under en fest 2

Köksingången

Och det klassiska kökshänget. Kring bordet där inne har ett otaliga fulshots intagits. Ibland iförd en lampa på axeln och en gigantisk mössa på huvudet. Det har också diskuterats ett antal gånger vems tur det är att ta hand om disken.

Spela Shoreline!

Balkonghäng med Nicky Pop och Anton

Mer dans!

Hejja Gais!

Och hejdå Linnékollektivet. Ta hand om dig nu!