Nedräkning big time (race against time phrase) – nu är jag mitt i vecka 35 och har bara 37 dagar till BF. Bebis är typ färdigbakad och kan med andra ord komma mer eller mindre när som nu… eh hjälp? Jag är inte riktigt redo än (blir jag någonsin) även om jag längtar efter att få träffa Bobo på riktigt, inte bara genom stök och bök i magen.
Magen ja, den växer och växer. Jag var inte direkt smidig innan graviditeten, men nu är jag det garanterat inte. Jag får rulla ut ur sängen, behöver lite stöd för att komma ur soffan, har svårt att knyta skorna samt ta på mig strumpbyxor och magen slår i både bord och folk. Ja magen är lite lätt i vägen.
Men det är ju inte så konstigt, Bobo är nu ca 44 cm lång och väger ca 2,5 kilo. Så att det känns lite klumpigt och knött är bara något jag får leva med en stund till.
Bobo har hittat en skön position med rumpan som sticker ut högt upp till höger, följt av ryggen (och ibland en spetsig armbåge) vid naveln och huvudet nere i ljumsken där det rätt ofta kommer hickningar ifrån. Det är fortfarande en surrealistisk känsla att ha en bebis i magen som lever life och möblerar om.
Tänk att jag snart kommer få träffa den som är där inne!
Förutom längtan och bebispeppen börjar tröttheten smyga sig på mig. Jag har mått rätt bra de senaste månaderna, men nu börjar graviditeten ta ut sin rätt på mig – både kroppsligt och mentalt. Jag vill göra en massa efter jobbet – och känner mig stressad över allt som är kvar att fixa – men orkar finns inte där. Jag försöker beta av en sak per dag, i stället för att maxa som jag brukar göra. Och så vilar jag. Finns inte så mycket mer att göra tänker jag. För den trötthet jag känner nu, ja den antar jag kommer bytas ut till en heeelt annan trötthet när väl bebis kommer.
No Comments