Vi hade kräftskiva med jobbet i fredags. Vilket gjorde att jag var lite svårstartad i lördags.
Enough said.
För det hände verkligen inte många knop mellan kl 10 och 15, men sen kände jag att nu får det vara nog med att slentriantitta på 16 and pregnant – dags att fånga dagen! Så jag styrde upp en fika med Linda & co, slängde på mig lite kläder, drog en borste genom håret och begav mig ut i lördagsvimlet.
På Järntorget skiftar träden så sakteliga färg från grönt till orangegult.
Och det känns ändå helt ok att höstskruden är här. Nu ska jag bara våga mig ner i källaren för att ta upp höst- och även vinterskorna. Vintern får dock vänta ett bra tag med att göra intåg. Alltså, gärna vänta jättelänge.
Hamnade i majorna. Och som alltid när jag kommer dit på besök – som jag saknat dig kära gamla vän!
Köpte med mig fikadopp.
Sen satt jag på en bänk och njöt av solen en stund, tills elvans spårvagn dök upp.
Möttes av en bus-Alice, som inte alls ville vila utan mest bara ville springa, hoppa och härja omkring. Speciellt när den blonda tanten kommer på besök och lånar ut sin färgglada jacka.
De hade varit iväg på självplock och se bara så mycket fint och gott de hade fått med sig hem. Jag blev lite lätt avis, så får nog ta mig till Säve innan oktober är slut.
Efter några timmar av snickelisnackande var det dags för mig att ta min trötta lekamen hemåt igen. Ja ni ser väl hur sprudlande fräsch jag ser ut va?
LOL.
Inväntade spårvagnen vid Kolonilotterna.
För att efter lite lördagshandling hamna här, på Tredje Långgatan aka gatan där jag bor. Där var det full fart av lördagsfolk på diverse restauranger och barer. Jag ville dock mest bara hem till soffan igen.
Så där hamnade jag. Med sriracha-flaskan i högsta hugg.
Hade styrt ihop en smarrig lördagsmiddag; Allt gott du kan tänka dig, i bröd.
Eller vad sägs om ingefärschilistekta majskorn, Jamaican Jerk-färs, mangosås, färsk vitkål, färsk spenat, jalapenomajjo och så koriander. Som jag sen la i tortillabröd, rullade ihop och käkade. Sämre kan en ha det. Avverkade diverse tveksamma filmer för att inpå natten hamna i en två timmar lång roast av Justin Beiber. Varför inte liksom.
No Comments