Fyra generationer kvinnor
– och en efterlängtad son

Idag är det den Internationella kvinnodagen, en dag som tyvärr fortfarande finns – och behöver finnas – då vi lever i en ojämställd värld där kvinnor inte har samma förutsättningar och möjligheter som män. Så idag vill jag passa på att hylla kvinnorna omkring mig då jag har haft ynnesten att få växa upp omgiven av starka kvinnor – gammelmormor Sara, mormor Margit, min mamma Marie och min syster Johanna – som alla har banat väg för mig och min självkänsla. Jag har aldrig låtit mitt kön stoppa mig från det jag vill göra och säga och jag uppfattades kanske mer som en pojkflicka (vad nu det är för en benämning) när jag var liten, då jag inte brydde mig om normer och vad som ansågs tjejigt vs killigt. Jag har alltid lekt med och haft vänner av motsatt kön, men det har aldrig bekommit mig. Vän som vän liksom.

Så det där med kön har aldrig varit av större betydelse för mig. Och jag vill fortsätta ha det så, både för min skull samt för min son som snart ska födas in i denna ojämställda värld. I min mage ligger alltså ett barn som så fort han är född kommer placeras i diverse förprogrammerade fack, just (just in case meaning) på grund av att han är en han. Lika mycket som en dotter skulle bli fördefinierad på grund av sitt kön.

Och det skrämmer mig. För helst av allt vill jag ju bara att mitt barn ska få vara just ett barn, en egen individ. Jag vill inte att han ska bli hindrad eller ifrågasatt – eller för den delen priviligerad – under sitt liv, bara för att att han är en han. Eller för att hon är en hon.

Så jag tänker att jag ska uppfostra min son till att bli den allra bästa individ han kan bli. Och att jag alltid, alltid kommer finnas där för honom – oavsett orättvisor, faror och alla dumskallar som finns där ute i världen som säger att du måste vara och agera på ett visst sätt bara på grund av vad som finns mellan dina ben.

Älskade son – tillsammans är det du och jag.
Mot världen, för världen.

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply