Förlåt mig, du söta gamla labrador


Jag har aldrig varit direkt smidig. Kan inte gå ner i spagat – eller gå ner i splitt heller för den delen (men vem fan kan det? Aj). Har svårt att nå mina tår med raka ben. När jag var liten och gick på ridskola hade jag lite svårt att sitta upp i sadeln så ridläraren påminde mig lite sådär pedagogiskt att ”oj du var inte direkt smidig du”. Förutom att vara lite tung i gumpen kan jag även vara lite osmidig i min kroppskontroll. Idag satte jag armbågen i ett barns huvud när jag skulle gå av spårvagnen. Inte min mening. En gång skulle jag klappa en söt gammal labrador som jag mötte på gatan. Den viftade så snällt på svansen och ville bli min vän. Men i stället råkade jag peta den rakt i ögat. Ops. En annan gång när jag cyklade till gymnasiet råkade jag sätta styret i huvudet på ett barn som helt appropå sprang över vägen mitt framför mig. Ungen gjorde en 360-graderssnurr och sprang sen upp för backen, skrikandes efter mamma. Sorry. Jag har även ramlat rakt baklänges ner i ett trumset, bara sådär rakt upp och ner.

Något jag är grymt bra på är att stå på händer. I vatten. När jag badar äger jag världen mer eller mindre. Smidig som en…säl. Typ. Jag kan göra bakåtkullerbytta. Samt kombinera bakåtkullerbyttan med att stå på händer. Och så kan jag göra typ fem framåtkullerbyttor på raken. I vatten då.

Behöver jag säga att jag längtar efter sommaren och sol-å-bad?
Ne, tänkte väl det.

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply
    Susanna
    20 mars 2013 at 21:57

    Haha! Skrattade högt för mig själv här i min ensamhet 🙂

  • Leave a Reply