Känslan när jag ska hämta in Battisen från hagen och han lägger sig ner och rullar sig mitt framför ögonen på mig. I den lerigaste delen av hagen. Den känslan.
Men allt går att lösa, med vatten och borstar. Och lite kärlek. Vilket kan behövas när dressyrhästen mer ser ut som en lerig björn. Men ridmässigt betedde han sig faktiskt mer som en dressyrhäst en som en björn, han är ju rätt fin att rida nu alltså! Igår körde vi ett lättare joggningspass och han frustade nöjt och hade nog kunnat tuffa på ett tag till. Men med tanke på fredagens träning samt min brist av ridtimmar i sadeln tog vi det lite piano. I veckan som kommer blir det dock fler ridtimmar vilket jag ser fram emot. Åh det är ju så kul att rida!
No Comments