Jag skypade med Terry i typ tre timmar idag. Vi varvade videosamtal med matlagning, nostalgitrippar och allmänt tjöt. Och så en jädra massa skratt. Ja lite så som det blir när två vänner träffas. Nu sågs vi ju inte IRL, då hon satt på en terass i Barcelona och jag här i Göteborg. Men tänk – att kunna typ umgås fast ändå inte umgås. Perfekt på sitt sätt.
Men tillslut kallade verkligheten på mig, utanför fönstret sken solen och trots att det är den första september låg temperaturen runt tjugo-strecket. Så jag snörde på mig mina Vans och tog en kvällspromenad längst kajen och älven. Vinden blåste hit och dit – ibland höstig, ibland somrig. Efter en stunds promenerande kom jag fram till Stenpiren där jag mer eller mindre blev stående med den väldigt göteborska utsikten framför mig:
Göteborg?
Barbent?
Blåsigt?
Vågigt?
Ekollonen är fortfarande gröna?
Sen vandrade jag tillbaka mot hus och ljus?
Och är nu hemma igen, med en skön känsla i kroppen. The great state of mind kan även bero på att jag mölar i mig kastrullpopcorn. Bara en tanke.?
No Comments