För över en månad sedan fick jag två potatisknölar av min vän Sofie Lee – ja för att testa det där med att odla egen potatis. Och inte odlades det i någon åker, ne här snackar vi balkongpotatis mitt i stan! Frågan var dock – skulle det bli någon potatis av dessa knölar? Låt oss se:
– 13 juni –
Knölarna förflyttades från ”transportlådan” till två krukor.
– 27 juni –
Whoho – äntligen kan lite grönt anas!
– 9 juli –
Här växer det som bara den! Eller ja, i en av krukorna i alla fall.
– 15 juli –
Massa massa grönt, men ännu inte så mycket potatis.
– 22 juli –
Äntligen! Fyra små knölar kunde plockas ur från jorden. Jag = överlycklig!
Men enligt potatisarnas urmoder (aka Sofie Lee) är dessa på tok för små och ska typ ligga i jorden i en månad till. Nedrans. Sak samma, snart är det jag som äter någon slags potatisrätt till lunch. En mini-lunch måhända , men nog fan är det mina potatisar i vilket fall!
No Comments