I will always be your soldier, I’ll be marching by your side

Trettiofem år är ingen ålder. Mittemellan trettio och fyrtio. Kanske har en då fått en del livserfarenhet, kanske har en skaffat familj eller kanske bor en utomlands på någon karibisk ö tillsammans med tre hundar och en höna? Just idag, den 5 juni, tänker jag på sådant – sådant som Johanna kunde ha fått uppleva. Vem vet hur hennes trettiofemåriga liv hade sett ut idag, om hon levt. Det gör mig oftast mest arg – att hon inte får uppleva och upptäcka mer i världen. Och det gör mig oftast mest ledsen – att hon inte får fira födelsedagar som vi andra firar födelsedagar – med sina nära och kära, ätandes god mat och skålandes hurrahurra i skumpa.

Grattis älskade syster på din 35 årsdag. Du fattas mig idag och alla andra dagar ♡