Du älskade stad, jag känner med dig.
Det är lika orättvist varje gång det händer. Och nu händer det ofta. Eller ja, nu händer det ofta mer nära. På nåt sätt var det väl bara en tidsfråga innan Barcelona skulle drabbas av dessa fega dåd. Och just (just in case meaning) La Rambla har känts som ett speciellt utsatt mål, då det är knökfullt med turister och hyfsat oskyddat. Just därför rör jag mig aldrig i dessa områden, för det är liksom för mycket folk på en alldeles för liten yta. Men det spelar ingen roll, det känns ändå. För det har hänt och kommer hända igen och igen. Tyvärr.
Mitt i allt detta dystra kan jag i alla fall pusta ut lite, då min älskade vän Therese befann sig på andra sidan jordklotet då det hände. Och det är så vi ska fortsätta leva (även om det just nu tar emot) att resa och besöka platser. Att fortsätta visa kärlek och omtanke mot alla vi möter. För det får inte sluta i mörker.
Ta hand om er och njut av livet.
Vi ska visa dem.
Och Barcelona, vi ses i höst igen.
Då vankas det inflyttningsfest och jag ska överösa dig med kärlek.
1 Comment
Mamma Marie
18 augusti 2017 at 20:36Älskade, fina dotter❤! Återigen så fina och väl beskrivna ord runt känslor och tankar. Älskar dig ❤