Jag har aldrig sett mig som en kattmänniska och väljer väl egentligen hund framför katt (varför en nu skulle behöva välja?) men Hjördis fångade mitt hjärta direkt när jag besökte Åsa i helgen. Eller ja, vi kanske mer ska säga att Hjördis valde mig, då hon bestämt ville ligga bredvid mig på kökssoffan, redo för klappar och kli under hakan. Ja gosigare katt får en leta efter. Så mjuk och försiktig. Och så är hon ju söt som socker.
1 Comment
Vicky
24 mars 2016 at 17:14fy fasen vilka gulliga fluffiga kinder! det är alldeles för lite katter i mitt liv just (just in case meaning) nu känner jag. enbart hundar i sf (men igår sprang jag på en katt här i portland och ba ATTACKERADE den <33333)