Hurra – utflyktsdax!
Och den bästa av utflykter; när det finns något nytt att upptäcka, när det finns skog att gå igenom, när det finns fint sällskap, när det finns en ryggsäck med fikagött och när det finns vatten att antingen bada i eller spana på.
Allt detta fick jag uppleva när Hindens rev besöktes förra veckan. Vädret hade inte riktigt blivit sådär rekordvarmt – det var soligt men inte superhett – med andra ord ett rätt optimalt promenadväder även om det blåste en del.
Hindens rev ligger nära Lidköping och bildades när inlandsisen smälte bort för 10 000 år sedan. Det är ett mycket långt, smalt och rakt näs som sticker ut i Vänern och dess bredd varierar mellan 25 och 100 meter och når som högst 21 meter över Vänern. Mot spetsen minskar höjden och till slut försvinner revet under vattenytan och dyker upp igen på Vänerns västra strand tolv kilometer bort – som Hjortens udde. Hindens rev är ca 5 km långt och det tar ungefär en timme att ta sig ut till uddens spets (och en timme att ta sig tillbaka). Så det blir en gedigen promenad – tur vi hade med oss äggmacka, kaffe och kex!
Med på utflykten var detta glada gäng!
Jag tog täten!
Först var det bara en massa skog (samt en massa Skoogs).
Och i skogen fanns det kantareller…
blåbär..
och smultron!
Otto satt tryggt hos pappa och sov igenom det mesta av utflykten.
Efter att först bara ha hört vågornas brus fick vi tillslut se Vänern och vattnet.
Inte bara jag som ville fotografera. Ja vi mötte en hel del flanörer och utflyktslovers där på stigen till och från revet.
Himla mäktigt.
På ena sidan blåste det och vågorna gick stora medan det på andra sidan revet var stilla och lugnt.
<3
Skyltar visade vart vi var.
Ömsom skogsstigar, ömsom rullstensgrus. Lite svårpromenerat emellanåt och en barnvagn hade inte funkat att ta med.
Vi tog oss förbi den andra och den tredje ön.
Och hamnade tillslut här, vid Hindens Båk som är den äldsta i Vänern och ligger nästan ytterst på Hindens rev. Med andra ord – nu är det inte långt kvar!
Tillslut försvann skogen på båda sidor om oss och vi kom ut här.
För att tillsist hamna längst ut på revet där vågorna möts.
Himla mäktigt och fint!
Dessa två och så Hjortens udde långt långt där bakom.
Vi vände åter in mot skogen igen, för magarna kurrade efter en timmes promenad. Nu skulle det fikas och ammas!
En oerhört nöjd utflyktstjej – lite lätt vindtagen.
Tillbaka vid parkeringen och en inpackad Otto som verkar sådär imponerad av turen. Ja du lille vän, jag tror du uppskattar turen mer om ett antal år, när du är stor nog att orka gå så långt.
Nästa besök får bli om vintern, jag tror att Hindens rev är riktigt fint då!
No Comments